..Ingen dans på rosor..

Jag vill börja med att påpeka att det inte var någon slug uträkning som gjorde att det återigen blev som det blev! Måste erkänna att vissa gånger har jag med beräkning gjort detta, men observera nu vad jag säger, och jag menar varje ord, denna gång var det inte så! Nåväl, det var svårare förr när alla ungarna bodde hemma. Jag menar, det är ju mycket svårare att "tima" in t ex. skol- och läggtider för fyra ungar än för två, det måste ni hålla med om! Jag tror inte heller att jag är ensam i världen om att göra detta ibland, det finns nog många därute i cyberrymden som ler igenkännande åt denna berättelse! Somliga förfasar sig säkert också och höter med pekfingret mot mig och deklarerar med hög röst: -"Skulle aldrig komma på tanken att göra något dylikt"! Visst, okej, det får stå för dem, för vet ni vad jag tror det beror på? De tycker helt enkelt inte om det! Själv blir jag aldrig för gammal för det! Jag tror det hänger ihop med min barndom, då fick man aldrig vara ensam om det! Nej, mina två yngre bröder skulle ju alltid vara med på ett hörn! Tacka fasen för att man blev som man blev! Men som sagt,dåligt samvete det har jag inte, så det så! Nu frågar ni er säkert vad det är för fasansfullt jag gjort? Ja, jag ska erkänna! Med rodnande kinder och nedslagen blick måste jag tala om att jag återigen slickat ur skålen med sockerkakssmet alldeles själv!!! (wivi 040505)