DÖMD INFERTIL MEN GRAVID ÄNDÅ!!! PART ONE...
KANSKE KAN MIN "STORY" INGE HOPP HOS EN DEL KVINNOR SOM OCKSÅ BLIVIT DÖMDA INFERTILA PGA SAMMA/LIKNANDE PROBLEM SOM MINA!!!
HÄNG MED, NU BÖRJAR "STORYN"...
DEL1:
...Allt började sommaren 1978 då jag började få otroligt ont i höger ljumske vilket gjorde att jag i första hand misstänkte att det lilla"bihanget" blindtarmen börjat bråka med mig men sedan även mensen börjat krångla anade jag att det kunde vara något annat.
I augusti blev jag inlagd på KK för undersökning, de tog prover och klämde på magen osv men hittade ingenting så de ville skicka hem mig men eftersom jag var (och fortfarande är), en väldigt envis person så vägrade jag åka hem innan de gjort en sk titthålsoperation!
Det blev som jag ville och dagen efter rullades jag upp på operation för det enkla ingreppet som skulle ta ca en halvtimme men när jag vaknade igen så hade ingreppet tagit ca TRE OCH EN HALV TIMME!!!
Det visade sig att jag haft en "chokladcysta" som "ätit" upp hela högra äggstocken så den tog de bort, samtidigt rensade de båda mina äggledare från sammanväxningar!
När jag var "klar i knoppen" igen förklarade läkaren som opererat mig (Dr. M, han var överläkare då, en kortvuxen man med varsamma mjuka händer minns jag), dels vad de gjort samt att jag nog inte skulle räkna med att bli gravid igen (jag fick mitt första barn -73), jag hade ju endast vänster äggstock kvar samt äggledare som var ärriga efter sammanväxterna, och om man trots allt lyckades bli gravid så brukade det befruktade ägget oftast fastna i ärrbildningarna, ett sk utomkvedshavandeskap.
Det var ju inget roligt besked att få som 23-åring och visst kändes det hårt men som väl var så hade jag ju ett barn iaf, min älskade son som föddes när jag var exakt 18 år & 18 dagar ung!
Jag levde sedan några år i ett väldigt "turbulent" äktenskap, där misshandel och otrohet hörde till det vardagliga, kan väl lugnt säga utan att ljuga, att jag hade minst en blåtira i veckan under ca 2½ års tid men "ung & kär" som jag var så trodde jag att det skulle bli bra, inte idag men imorgon kanske? Jaja, det är en annan historia som jag kanske också skriver ner såsmåningom...
Iallafall...Detta äktenskap ändades äntligen julafton -78, anledningen till att jag till slut "tog mig ur eländet" går jag inte in på här, det skulle ta för lång tid att skriva ner allt men för att göra en lång historia kort så fick jag i februari -79 veta att jag trots allt var gravid igen!
Mitt beslut blev att jag skulle behålla barnet vilket inte sågs med så blida ögon av flertalet i min omgivning men det brydde jag mig inte om, jag har sedan mycket ung ålder varit emot abort, ansåg länge att det var mord (jag anser fortfarande att det handlar om ett liv från första stunden men anser numera att abort tyvärr är ett ont måste ibland. Dock har jag väldigt svårt att acceptera när den används som "preventilmedel"!
Sedan det konstaterats att det inte rörde sig om ett "utomkvedshavandeskap" så fick jag gå på specialistmödravård hos den underbara läkaren (Dr. M), som opererat mig, han tyckte det var mycket konstigt att jag blivit gravid men lyckönskade mig naturligtvis! Allt löpte normalt och den 29 september -79 födde jag återigen en välskapt son!
"STORYN" kunde slutat här, men icke sa nicke, spännande, otrolig läsning följer snart i DEL 2...
Ser med spänning fram emot del 2...tar den omgående.. kram...
Vad bra du skriver...är det inte märkligt att det är så många människor i vårt avlånga land som varit med om nonchalanta läkare...t.om. tidningarna kan skriva om hur dr den o den "råkade" kapa fel ben etc etc....ja du vivi du ser vad du har att vara tacksam över iaf för jag antar att dina barn är det bästa du har (tyckt mig märka det) Det är ett litet mirakel nästan kan man säga tycker jag att dina grabbar finns. Och då måste det ju verkligen vara meningen att dom skulle komma till jorden för att berika den =)
Ser fram emot del3....varma kramar till dig!
Wow.. Spännande läsning redan nu ska försöka hinna läsa del två och tre om jag inte somnar för att jag är så trött just nu :( Barn är verkligen livets gåva, har själv levt i ett väldigt turbulent förhållande med tyvärr två män men nu har jag hittat min drömprins :) Det sägs väl att tredje gången gillt :)
Har nu kommenterat bloggen! Läs vad jag skrivit på www.metrobloggen.se/bloggk
Hälsningar,
Småbloggskommentatorn
har läst hela din historia nu, helt fantastiskt! Stort grattis till alla dina barn, dina mirakel!
Förresten vad det skönt att läsa om din åsikt ang. abort, precis vad jag tycker!
Ha en bra dag :)
Till En sån där "ung mamma":
Tack för din kommentar! Visst är det en fantastisk "story"!!
Ha en bra dag du också!
