..Ingen dans på rosor..

...BLAND DET BÄSTA JAG VET!!! Intresset väcktes när jag i början av 70-talet, under en husvagnssemester på Öland, av en slump hamnade på en auktion ledd av självaste Lennart Hyland! Jag minns två saker jag ropade in då, en gammal skolbänk och en bilbarnstol. Eftersom jag hade en son på ett år tyckte jag att jag hade gjort två bra köp. Han skulle ju ha nytta av båda sakerna! Jag ryser i hela kroppen när jag nu tänker tillbaka på bilbarnstolen! Modellen var en sådan som hängdes över ryggstödet i baksätet, en liten rem spändes runt barnets mage och därmed var dåtidens säkerhetsfråga löst. långt ifrån dagens säkerhetskrav på bilbarnstolar, vilka är testade in i minsta detalj. Men på den tiden tänkte man ju inte på det. Med skolbänken fick vi lite problem. Eftersom vi skulle forsla den från Öland till östergötland var vi tvungna att få in den i husvagnen och det var ju lättare sagt än gjort! Det visade sig nämnligen att bänken var bredare än husvagnsdörren! Efter en stunds funderande kom vi på den briljanta iden att skruva bort locket från bänken och då gick den precis in genom dörröppningen. Det var tur det, för annars hade den fortfarande varit kvar på Öland, istället för att ha varit till glädje för sonen och efterföljande syskon! Nu har den för länge sedan tjänat ut sitt syfte, den kastades i nån flytt... En annan gång, på en auktion i Söderköping 1979, blev jag förtjust i en tavla föreställande en äldre mans ansikte. Tekniken var blyerts och absolut inget "proffsjobb", men den hade något visst som fångade mitt intresse. Blicken i mannens ögon var sträng, nästan lömsk och vart man än gick i rummet så följde hans blick efter! Den skulle jag bara ha, kosta vad det ville! Det var jag och en medelålders man som bjöd över varandra några gånger, men slutligen gav han upp och tavlan blev min! Den har följt med i alla flyttlass och för tillfället hänger den på landet! Vid andra tillfällen, speciellt på loppmarknader, händer det att jag hittar små udda saker som får mig att bli nostalgisk. T ex som den gången jag hittade ett par grytunderlägg i kork med blå dekorrand, exakt lika de som använts i mitt barndomshem! För den som sålde dem var de inte värda många ören, men för mig var det en del av min barndom! Ett annat "fynd" som väckte barndomsminnen till liv, var en svartmålad träkatt att hänga på väggen, avsedd för halsband. En exakt likadan hade jag haft som liten, så den var jag bara tvungen att köpa till min dotter! Det är också väldigt spännande att rota i kartonger där försäljaren har kastat ner allt möjligt i en salig röra. Oftast är det saker som bara kostar ett par kronor, men som kan ha stort värde för köparen. Tänk dig exempelvis att hitta en kaffekopp av samma sort som maken tappade i golvet, när han för en gångs skull diskade! Plötsligt har man åter dussinet fullt och allt är frid & fröjd igen! En del människor kan uppfatta mina "fynd" som banala, men för mig är det en känsla som inte går att beskriva på ett riktigt sätt, den måste upplevas! Till detta intresse hör också svårigheten att göra sig av med någonting. Man samlar på sig mer och mer, och till slut är hemmets alla ytor belamrade med allehanda ting. Även skåp och lådor svämmar över av allsköns bråte som man tror sig kan ha nytta av nån gång! Men till slut är det bara att konstatera, man har inte plats för mer! Då finns det tre sätt att göra sig av med det överflödiga: Kasta det, ge bort det eller åker ut på loppisar och säljer det! Alltså förenar man nytta med nöje: Man blir av med överflödet, tjänar en slant samt kanske glädjer andra som "fyndar" något som ger dem samma nostalgikänsla som jag får av mina "fynd"!!! (Det här skrev jag för ca 15 år sedan och det är många år sedan jag stod och sålde på Loppis men eftersom jag inte hade något för mig i väntan på "gubben" så fördrev jag tiden med att skriva av den i bloggen!!) Skrivet av popbajare55 17 juli 2008 klockan 15:33