..Ingen dans på rosor..

Mitt största "gissel" här i livet är att jag är så fruktansvärt mörkrädd!!! varför vet jag inte, vet bara att jag varit det så länge jag kan minnas... En gång i tiden när vi bodde "åretrunt" i ett hus mitt i urskogen så skickade jag t.o.m ut en av mina söner, då sex år, för att hämta ved i källaren (som man bara kunde nå utifrån), enbart för att jag själv inte vågade ge mig ut i det skrämmande mörkret!!! Förskräckligt egentligen att utnyttja ett barn på det viset men jag försvarade mig med att han inte hade en aning om vad mörkrädsla innebar!!! Han var inte rädd för nåt och är det fortfarande inte!!! När jag skriver det här (för ett par veckor sen), så sitter jag i min ensamhet på torpet, klockan är runt ett på dagen o det ösregnar. Ja riktigt ensam är jag förståss inte, "vovven" är här också men han skrämmer skiten ur mig både dag & natt!!! Skäller nämnligen på allt och inget så man har inte en aning om det verkligen är någon som kommer, något han ser eller som de flesta gånger, ingenting!!! Jag ska förbereda mig mentalt för att sova här ensam inatt och det är inte lätt kan jag lova!!! Inte känns det så värst behagligt efter inbrottet heller!!! De gånger jag intagit alkoholhaltiga drycker innan mörkret faller är inte alls lika skrämmande konstigt nog. Då känner jag mig stor & stark & oövervinnerlig av någon anledning!!! Jag kan t.o.m gå runt knuten o pinka utan att tro att knytt och andra väsen är mig i hasorna, då är jag så stolt över mig själv så!!! Problemet är ju bara att det inte är så vidare hälsosamt med för mycket "gladvatten" för ofta så därför sitter jag alltså här nu och peppar mig själv inför det stundande mörkret som infaller om ungefär nio timmar!!! PS/ Jag ringde efter min "gubbe", han fick komma o hämta mig på kvällen, det ösregnade och blåste mer eller mindre storm!!!DS/ (Bra att ha vädret som ursäkt!!!) Skrivet av popbajare55 21 augusti 2008 klockan 11:22