EN RÅ, GRÅ, MULEN KALL DAG.....
.....HAR VI HAFT IDAG!!!!! :(
Trots det har vi varit ute och lekt i två omgångar, dock lite kortare stunder än vanligt. Efter förmiddagens utelek gick vi in och gjorde plättar, Thilda hällde i mjölet och jag de andra ingredienserna, sedan vispade vi ihop smeten tillsammans som vi alltid gör!!!
Jag hoppas verkligen att alla barn får smaka på hemlagade plättar någon gång!!! I de flesta fall brukar barn fullkomligt älska den enkla maträtten och även om vi vuxna inte känner likadant så måste vi iallafall tillaga den!!!
Själv tvingade jag mig att steka blodpudding när mina barn var små, alla fyra plus maken ville nämnligen ha det då och då till min stora fasa!!! Jag höll för näsan med ena handen och vände de vidriga "skosulorna" i stekpannan med den andra, ända sedan mitt livs första och enda smakprov när jag började i ettan (jag mer eller mindre tvingades att svälja några bitar som dock "kom upp" på skolmatsalsgolvet lika snabbt igen), har jag varken tålt lukten eller åsynen av den i mina ögon vidrigaste maträtten som finns!!! Men vad gör man inte för sina barn??? (Och för sin man ibland också då)... ;P
Vädret till trots gick vi som sagt ut på eftermiddagen också, vi tog en liten sväng runt husen och nedanför gäststugan stötte vi på de här!!!
Då blev man genast lite gladare till sinnes och återfick lite hopp om att våren snart är här!!!
Trots det har vi varit ute och lekt i två omgångar, dock lite kortare stunder än vanligt. Efter förmiddagens utelek gick vi in och gjorde plättar, Thilda hällde i mjölet och jag de andra ingredienserna, sedan vispade vi ihop smeten tillsammans som vi alltid gör!!!
Jag hoppas verkligen att alla barn får smaka på hemlagade plättar någon gång!!! I de flesta fall brukar barn fullkomligt älska den enkla maträtten och även om vi vuxna inte känner likadant så måste vi iallafall tillaga den!!!
Själv tvingade jag mig att steka blodpudding när mina barn var små, alla fyra plus maken ville nämnligen ha det då och då till min stora fasa!!! Jag höll för näsan med ena handen och vände de vidriga "skosulorna" i stekpannan med den andra, ända sedan mitt livs första och enda smakprov när jag började i ettan (jag mer eller mindre tvingades att svälja några bitar som dock "kom upp" på skolmatsalsgolvet lika snabbt igen), har jag varken tålt lukten eller åsynen av den i mina ögon vidrigaste maträtten som finns!!! Men vad gör man inte för sina barn??? (Och för sin man ibland också då)... ;P
Vädret till trots gick vi som sagt ut på eftermiddagen också, vi tog en liten sväng runt husen och nedanför gäststugan stötte vi på de här!!!
Då blev man genast lite gladare till sinnes och återfick lite hopp om att våren snart är här!!!
Kommentarer
Trackback
