SOMLIGA BORDE INTE.....
.....Ge sig in på "känsliga" ämnen!!!
Tråkigt när någon ger sig in på alldeles för "djupa vatten"!
Bättre då att hålla sig till det man verkligen är bra på!
Politik är ett svårt ämne och som verkligen kan få människor att "se rött"!
Dock anser jag att det står varje individ fritt att tycka vad man vill utan att bli påhoppad!
Själv sympatiserar jag med SD i mångt & mycket så illvilliga kommentarer äro överflödiga!
De värsta "gaphalsarna" borde lära sig skillnaden mellan REALIST och RASIST innan
de tar till orda!
TACK FÖR ORDET...ORDET ÄR FRITT!
Tråkigt när någon ger sig in på alldeles för "djupa vatten"!
Bättre då att hålla sig till det man verkligen är bra på!
Politik är ett svårt ämne och som verkligen kan få människor att "se rött"!
Dock anser jag att det står varje individ fritt att tycka vad man vill utan att bli påhoppad!
Själv sympatiserar jag med SD i mångt & mycket så illvilliga kommentarer äro överflödiga!
De värsta "gaphalsarna" borde lära sig skillnaden mellan REALIST och RASIST innan
de tar till orda!
TACK FÖR ORDET...ORDET ÄR FRITT!
EN "KLOCKREN" HISTORIA TILL!!!
...En fröken i första klass berättade för klassen att hon var ett AIK-fan. Hon bad de elever som också var det att räcka upp handen. Barnen var inte riktigt säkra på vad en AIK-fan var, men eftersom de ville vara som sin fröken så viftade snart barnen ivrigt med sina armar. Det vill säga, nästan alla, Lisa satt i sin bänk och rörde inte en min.
Fröken frågade varför hon valde att skilja sig från mängden.
-"För att jag inte är ett AIK-fan", svarade Lisa.
-"Vad är du då", frågade fröken?
Lisa svarade med stolthet i rösten: "Jag är ett BAJEN-fan såklart".
Fröken blir förvånad och samtidigt irriterad. Hon frågar Lisa varför hon är ett BAJEN-fan.
-"Tja, min mamma o pappa är BAJEN-fans, så jag är ett BAJEN-fans också".
Fröken blev nu arg. -"Det är ingen orsak", säger hon med hög röst.
-"Om vi säger att din mamma var en dåre, och din pappa också var en dåre, vad skulle du då vara"?
Lisa funderar en stund, och ler sen brett. -"Ja då skulle jag vara ett AIK-fan"!!!!!
Fröken frågade varför hon valde att skilja sig från mängden.
-"För att jag inte är ett AIK-fan", svarade Lisa.
-"Vad är du då", frågade fröken?
Lisa svarade med stolthet i rösten: "Jag är ett BAJEN-fan såklart".
Fröken blir förvånad och samtidigt irriterad. Hon frågar Lisa varför hon är ett BAJEN-fan.
-"Tja, min mamma o pappa är BAJEN-fans, så jag är ett BAJEN-fans också".
Fröken blev nu arg. -"Det är ingen orsak", säger hon med hög röst.
-"Om vi säger att din mamma var en dåre, och din pappa också var en dåre, vad skulle du då vara"?
Lisa funderar en stund, och ler sen brett. -"Ja då skulle jag vara ett AIK-fan"!!!!!
EN RIKTIGT BRA HISTORIA!!!
En AIK:are, en Djurgårdare och en Hammarbyanhängare åker till Saudiarabien på semester. De känner inte varandra, men möts på flygplatsen och börjar snacka om sin gemensamma passion: fotboll. De träffas på kvällen, börjar värma upp med en flaska Absolut som en av de hade med sig och sitter och spelar kort. Ju mer de dricker och snackar fotboll, desto mer högljudda blir de, så slutligen kommer polisen och upptäcker att de sitter och dricker alkohol, vilket är strängeligen förbjudet i Saudiarabien! De tre blir dömda till 2 veckors fängelse och att därefter piskas 20 gånger var, ett fruktat straff som ofta lämnar men för livet.
Dagen kommer då de ska piskas, men eftersom det sammanfaller med Nationaldagen, känner sig kungen givmild och ger dem audiens.
-Idag firar vårt stolta land sin nationaldag, säger kungen.
-Så jag ger var och en av er ett önskemål. Ni kan be om vad som helst, förutom att bli benådade.
Den första att bli piskad är AIK:aren.
-Vad önskar du dig?, frågar kungen.
-Att ni spänner fast en kudde på min rygg, ers höghet, svarar AIK:aren och känner sig jävligt smart. Men kudden håller bara i 10 piskslag innan den går sönder. AIK:aren svimmar av smärtan och kan knappt andas efteråt. Det blir då Djurgårdarens tur och han tror sig veta tricket:
-Jag ber om att få två kuddar fastspända på min rygg!, säger han.
Men bödeln skrattar åt denna kaxighet och ger sig fan på att slå ännu hårdare, varpå kuddarna har gjort sitt redan efter 12-13 slag; resten är ett veritabelt helvete för Djurgårdaren, som förs bort halvdöd.
Sist blir Hammarbyarens tur. Kungen säger;
-Mina tjänare har talat om för mig att ditt hjärta ligger hos Hammarby. Det gjorde min ärade avlidne fars också, den gamla kungen. Det förtjänar respekt, så jag skänker dig två önskemål, istället för bara ett. Hammarbyaren funderar lite på saken och säger sen;
-Mitt första önskemål är att ni ger mig 100 piskslag istället för 20.
Hela salen är mållös: så otroligt modigt av honom!
-Det glädjer mig att se sådant prov på mod, unge man, säger kungen.
-Men vad blir ditt andra önskemål?
-Tja..., svarar Hammarbyaren
-att ni spänner fast Djurgårdaren på min rygg.
LIZA MARKLUND SLÅR TILLBAKA...
...Stod det att läsa i NT-ÖD igår.
Hon försvarar sig mot den kritik som riktats mot hennes storsäljare Gömda och Asyl. Hon hänvisar till att böckerna är romaner och "filtrerade genom mig" som författare.
Vidare säger hon så här:
"Om människor uppfattat böckerna som korrekta ner i minsta detalj, då känner de sig naturligtvis lurade. Jag är uppriktigt ledsen för detta".
Min åsikt i detta är att hon snackar en massa skit!
Jag köpte dessa böcker och streckläste dem så fort de gavs ut (med några års mellanrum), och ingenting fick mig att tro att det var något annat än den sanna historien om "Mia" och hennes liv!!!
Jag kan inte minnas att det någonstans någonsin gjorts den minsta lilla antydan om att så icke var fallet!!!
HÅLL DIG TILL SANNINGEN I FORTSÄTTNINGEN!!!
Hon försvarar sig mot den kritik som riktats mot hennes storsäljare Gömda och Asyl. Hon hänvisar till att böckerna är romaner och "filtrerade genom mig" som författare.
Vidare säger hon så här:
"Om människor uppfattat böckerna som korrekta ner i minsta detalj, då känner de sig naturligtvis lurade. Jag är uppriktigt ledsen för detta".
Min åsikt i detta är att hon snackar en massa skit!
Jag köpte dessa böcker och streckläste dem så fort de gavs ut (med några års mellanrum), och ingenting fick mig att tro att det var något annat än den sanna historien om "Mia" och hennes liv!!!
Jag kan inte minnas att det någonstans någonsin gjorts den minsta lilla antydan om att så icke var fallet!!!
HÅLL DIG TILL SANNINGEN I FORTSÄTTNINGEN!!!
UNGAR (BARNBARN) ÄR FÖR ROLIGA IBLAND!!!
Morfar har lärt Thilda, snart tre år, en grej..
Det började med att hon ville att morfar skulle komma och hjälpa henne med en sak,"om jag får en puss först", sa morfar då och efter en viss tvekan så fick han sin puss.
Sen den stunden så kommer hon och säger att vi ska få en puss, sen pussar hon oss och så säger hon: "Kom mommo" eller "Kom moffa"!!!
Vem kan säga nej till det lilla charmtrollet då??? Inte vi iallafall och det är nog det hon vet!!!
MIN "GUD" JUST NU...
...HETER COCCILLANA!!!!!
Min älskling hämtade ut min "gud" i fredags på vägen hem och jag har blivit en aning bättre med "idiothostan" iaf! Men bara en aning! Anfallen kommer inte lika ofta kan man väl säga...
I helgen har vi haft våra två tjejer här (läs: barnbarn), så det har varit "fullt ös-medvetslös" i stort sett hela tiden, de har bl a klätt ut sig i gamla kläder & skor & diverse attiraljer, alltid lika populärt bland barn!! Dessutom har de lekt en lek som jag väljer att benämna: "Kast med liten Thilda", inte så farligt som det låter, hon landade iaf i vår säng!!
Den stora tjejen (snart 10), har farfar skjutsat hem för ett tag sen, hon ska till skolan imorgon men den lilla tjejen (snart 3), ville jag "låna" ett par dagar till så hon blev kvar hos mormor!! Nu är det dags för henne och mig att "krama kudden", fick precis nu också ett nytt hostanfall så då passar det ju utmärkt att lägga sig!!
Natti-Natti/Wivi...
PS/ Kolla in min bilddagbok med samma namn (popbajare55), där finns mängder med bilder!!
Min älskling hämtade ut min "gud" i fredags på vägen hem och jag har blivit en aning bättre med "idiothostan" iaf! Men bara en aning! Anfallen kommer inte lika ofta kan man väl säga...
I helgen har vi haft våra två tjejer här (läs: barnbarn), så det har varit "fullt ös-medvetslös" i stort sett hela tiden, de har bl a klätt ut sig i gamla kläder & skor & diverse attiraljer, alltid lika populärt bland barn!! Dessutom har de lekt en lek som jag väljer att benämna: "Kast med liten Thilda", inte så farligt som det låter, hon landade iaf i vår säng!!
Den stora tjejen (snart 10), har farfar skjutsat hem för ett tag sen, hon ska till skolan imorgon men den lilla tjejen (snart 3), ville jag "låna" ett par dagar till så hon blev kvar hos mormor!! Nu är det dags för henne och mig att "krama kudden", fick precis nu också ett nytt hostanfall så då passar det ju utmärkt att lägga sig!!
Natti-Natti/Wivi...
PS/ Kolla in min bilddagbok med samma namn (popbajare55), där finns mängder med bilder!!
DÖMD INFERTIL MEN GRAVID ÄNDÅ!!! THE LAST PART...
DEL 4:
Vart var jag nu? Jo, hos barnmorskan (B) i S-köping var jag visst...
Jag mådde prima under i stort sett hela graviditeten, B sa att hon sällan skådat en så pigg blivande mamma, ju tjockare jag blev desto bättre mådde jag! Kände mig lika pigg som den första gången faktiskt, men då var jag ju endast sjutton år och nu var jag trettioett! Hur som haver så beräknades förlossningen till den 28 dec -86 men den dagen ville jag inte ha barn, dagen hette ju "menlösa barns dag" ( minns inte om de redan då ändrat till "värnlösa barns dag"), spelar ingen roll vilket, alla vet ju hur det är med mobbing vs speciella dagar, tänk på första april bara!
Det blev ingen "sen" åttiosexa utan en "tidig" åttiosjua! För den 2 jan -87 föddes så äntligen vårt KÄRLEKSBARN och naturligtvis var det en Malin!
Vi var så lyckliga över att mot alla odds ändå lyckats med det som skulle varit i stort sett omöjligt enligt expertisen, det hela var så otroligt, som en riktig "Askungesaga" kändes det! Men sagan tog inte slut där inte! För döm om vår förvåning när jag i feb -89 återigen testas positivt på ett grav .test! Vi visste inte om vi skulle skratta eller gråta eller var vi skulle ta vägen, så otroligt kändes det, kunde det verkligen vara sant? Visst var det sant! Den 2 dec -89 föddes vår son Kim, på dagen 2 år och 11 månader efter vårt första "mirakelbarn" fick vi ett "mirakel" till!
Nu började iaf jag bli lite kaxig och sa att "det kan gärna komma en Elin också, det gör inget", men nu var det stopp, nu blev det inga fler men vad gjorde det! Vi var så evigt tacksamma för de vi blivit förunnade, det var snudd på att jag gick o blev religiös (huvaligen), för ett så stort under var detta för oss, men så illa gick det inte utan jag sansade mig och tackade istället min lilla farmor ännu en gång!
-----------------------------------------
EPILOG
Genom åren som gått har jag för en del människor berättat om våra "två mirakel " , bl a för en veckotidning som gjorde en artikel om oss men där de av någon anledning skrev att jag hade en äggstock och två äggledare kvar. Det känns ibland som om inte alla tror på vad jag berättar, att det är för osannolikt men jag har ingen orsak att ljuga och gör det inte heller!
Sammanfattningsvis är det således att: Jag EN gång blivit gravid MED allt i behåll, EN gång med en äggstock men att jag då hade två äggledare ( redan då med ärrbildningar), samt att jag TVÅ gånger blivit gravid (visserligen efter många års försök), trots att jag endast hade en äggstock kvar, den vänstra och en äggledare, den högra (som dessutom var full med ärrbildningar), men som en av läkarna sa: "Äggen visste vart de skulle ta vägen"!
Det kan man lugnt hålla med om, det är en bra bit för ett litet ägg att ta sig från en sida till den andra i de regionerna, äggledaren måste ha fungerat som ett mycket starkt insug, två gånger om dessutom och tack o lov för det!
Totalt fyra välskapta barn blev iaf resultatet!
TACK FÖR ORDET
WIVI...
Vart var jag nu? Jo, hos barnmorskan (B) i S-köping var jag visst...
Jag mådde prima under i stort sett hela graviditeten, B sa att hon sällan skådat en så pigg blivande mamma, ju tjockare jag blev desto bättre mådde jag! Kände mig lika pigg som den första gången faktiskt, men då var jag ju endast sjutton år och nu var jag trettioett! Hur som haver så beräknades förlossningen till den 28 dec -86 men den dagen ville jag inte ha barn, dagen hette ju "menlösa barns dag" ( minns inte om de redan då ändrat till "värnlösa barns dag"), spelar ingen roll vilket, alla vet ju hur det är med mobbing vs speciella dagar, tänk på första april bara!
Det blev ingen "sen" åttiosexa utan en "tidig" åttiosjua! För den 2 jan -87 föddes så äntligen vårt KÄRLEKSBARN och naturligtvis var det en Malin!
Vi var så lyckliga över att mot alla odds ändå lyckats med det som skulle varit i stort sett omöjligt enligt expertisen, det hela var så otroligt, som en riktig "Askungesaga" kändes det! Men sagan tog inte slut där inte! För döm om vår förvåning när jag i feb -89 återigen testas positivt på ett grav .test! Vi visste inte om vi skulle skratta eller gråta eller var vi skulle ta vägen, så otroligt kändes det, kunde det verkligen vara sant? Visst var det sant! Den 2 dec -89 föddes vår son Kim, på dagen 2 år och 11 månader efter vårt första "mirakelbarn" fick vi ett "mirakel" till!
Nu började iaf jag bli lite kaxig och sa att "det kan gärna komma en Elin också, det gör inget", men nu var det stopp, nu blev det inga fler men vad gjorde det! Vi var så evigt tacksamma för de vi blivit förunnade, det var snudd på att jag gick o blev religiös (huvaligen), för ett så stort under var detta för oss, men så illa gick det inte utan jag sansade mig och tackade istället min lilla farmor ännu en gång!
-----------------------------------------
EPILOG
Genom åren som gått har jag för en del människor berättat om våra "två mirakel " , bl a för en veckotidning som gjorde en artikel om oss men där de av någon anledning skrev att jag hade en äggstock och två äggledare kvar. Det känns ibland som om inte alla tror på vad jag berättar, att det är för osannolikt men jag har ingen orsak att ljuga och gör det inte heller!
Sammanfattningsvis är det således att: Jag EN gång blivit gravid MED allt i behåll, EN gång med en äggstock men att jag då hade två äggledare ( redan då med ärrbildningar), samt att jag TVÅ gånger blivit gravid (visserligen efter många års försök), trots att jag endast hade en äggstock kvar, den vänstra och en äggledare, den högra (som dessutom var full med ärrbildningar), men som en av läkarna sa: "Äggen visste vart de skulle ta vägen"!
Det kan man lugnt hålla med om, det är en bra bit för ett litet ägg att ta sig från en sida till den andra i de regionerna, äggledaren måste ha fungerat som ett mycket starkt insug, två gånger om dessutom och tack o lov för det!
Totalt fyra välskapta barn blev iaf resultatet!
TACK FÖR ORDET
WIVI...
DÖMD INFERTIL MEN GRAVID ÄNDÅ!!! PART THREE...
DEL 3:
...Nu har vi kommit till slutet av april -82 (nu går det snabbt), jag och två kompisar (J & L), hamnade på en fest där jag direkt får syn på en "spoling" med långt ljust hår som sitter o halvsover i en fåtölj med en ölflaska i handen, jag visste vem han var genom mina yngre bröder samt ryktesvägen. Fråga mig inte vad som hände men jag blev störtförälskad i honom på direkten, vände mig till mina vänner och sa: "Honom ska jag ha, vi kommer att gifta oss en dag men vi får inga egna barn tyvärr", exakt så sa jag till dem! De flinade lite mot mig o sa ungefär så här: "Jaja, det ordnar sig nog ska du se"...
...Nu hoppar jag över lite detaljer, de kommer i min andra berättelse såsmåningom men i början av Juli blev vi "ihop" som det hette då! Vissa tyckte det var jättekul ( bl a med tanke på vad jag sagt på den där festen), andra tyckte väl mindre om det...En viss förståelse kan jag ha för de som tvivlade, jag var ju trots allt ca 7 ½ år äldre än honom och hade två ungar med mig i bagaget dessutom! (Till saken hör att även A hade ett barn, en flicka som var född i juni -82 men som han inte hade nån särskild kontakt med pga olika omständligheter, han var endast ihop med flickans mamma under en kort tid).
Vårt liv tillsammans under de följande åren kan man nog beskriva som en "bergodalbana", men vi höll envist fast vid varandra! Mina grabbar tog han till sitt nittonåriga hjärta direkt, åh vad de lekte mycket ihop de tre, A som var så ung hade mycket "springibenen" kvar och det visade sig vara en lyckträff för grabbarna som inte hade någon kontakt med sina "spermadonatorer"! En sak som jag aldrig kommer att glömma är orden han tröstade mig med, när jag ibland grät över att vi aldrig skulle få några gemensamma barn, han sa alltid: "Men W, VI har ju två barn"!!!
1985 kände vi att det var dags att flytta från stan, börja om på nytt på "bondvischan" och göra ett sista försök att på något sätt kanske få ett barn ihop, vi började prata om insemination som troligtvis var vår enda chans. Vi flyttade och strax innan påsk 1986 beställde vi och fick tid hos en kvinnlig privatläkare i Linköping. Vi kom dit och det utfördes vissa kontroller och prov (jag kan ju avslöja att min man inte var så värst glad åt det ena provet iaf), och vi fick berätta vår "historia". Oddsen var ju inte på vår sida, det förstod vi naturligtvis men en process inleddes trots allt.
Ta tempen varje morgon vid samma tidpunkt var en del av det hela, och min stackars man fick åka till Linköping snabbt som tusan med "fickvarm"( ja ni vet vad jag menar), för att kolla hastighet och mängd på de små rackarna! Blev det så en "topp" på feberkurvan så var det bara att "köra på", lust eller inte spelade ingen som helst roll, det var "toppen" på kurvan som bestämde sånt! Vi trodde ju naturligtvis att vi skulle få hålla på så år ut och år in!
Men så blev inte fallet! Jag har än idag ingen som helst förklaring till att det blev som det blev, läkarna var lika förvånade de men fakta är fakta och på något sätt så blev jag gravid den våren, vi hade inte skyddat oss en enda gång sedan vi träffade varandra ca fyra år tidigare! (Efteråt har jag alltid trott att min farmor hade ett finger med i spelet, hon satt nog där på sitt moln i himlen o sa: "Jag ska hjälpa dig att bli med barn, en flicka den här gången, det var väl fasen om det inte skulle bli det, du glömmer väl inte att du lovat din gamla farmor att hon ska få heta MALIN?) Ja jag tror faktiskt att det var så det gick till, någon annan förklaring har jag inte som sagt...
Nu gick jag händelserna lite i förväg men sånt händer ibland...
Nåväl, vid nästa "topp" skulle vi ha samlag, ringa till läkaren och åka dit "oduschade", detta för att se om vi passade ihop, eller helt enkelt om de små ärtskotten ville simma i mig! Tillfället kom och en vacker dag gjorde vi allt som vi skulle göra men tyvärr var vår läkare i fjällen på påsklov med sina barn just då så vi fick skjuta fram det till nästa "topp"! Luften gick ur mig lite där men det var ju bara att acceptera!
Jag fortsatte att ta tempen men det kom ingen ny "topp", mensen uteblev och jag tyckte jag var lite "svullen" på magen (det har synts mycket tidigt på mig att jag varit gravid alla gånger), och jag skrev i min dagbok: "Allt är försenat och magen är svullen, jag är nog skengravid haha"...
Jag har både dagboken och feberkurvsdiagrammet kvar, lite kul faktiskt, Malin har sett dem och de blir hennes en dag...
Jag lämnade in grav.test hos barnmorskan i S-köping, dagen efter ringer de därifrån och säger att det visade positivt! "NEJ", skrek jag rätt in i luren, jag kan inte bli gravid! Rösten i luren sade då:"Är inte det här ditt personnummer "? "JO", svarade jag chockad, "JA MEN DÅ ÄR DU GRAVID"!!! Jag ringde till A på jobbet och sa att vi skulle ha barn men då blev han så chockad att han trodde jag ljög för honom! Jag kan lova att det var snurrigt hos oss ett bra tag!
Efter några veckor började jag få ont i höger sida, ner mot ljumsken förstås och blev helt nojig o trodde det var ett X igen! Ringde både Norrköping och Söderköping för att få ett tidigt ultraljud men de viftade bara bort min oro trots att jag förklarade vad som hänt mig tidigare. Då ringde jag den kvinnliga läkaren i Linköping och sa att jag visat positivt på urinprov men att jag hade ont och var rädd att det skulle sitta fel även den här gången. Hon sa att vi kunde få komma på ultraljud i v. 8, de kunde inte se något innan den veckan, i varje fall inte 1986!
Jag blev glad naturligtvis att min oro blev tagen på allvar, samtidigt var jag skräckslagen över att få se var "det" satt!
Sagt o gjort, i vecka åtta åkte vi till Linköping för ultraljud och jag kan inte beskriva hur det kändes när jag på skärmen såg en liten "fläck" och den lilla "fläcken" satt där den skulle, dvs i livmodern! Då som först berättade vår läkare vad hennes manlige kollega sagt när hon berättat om mig och min situation, "Det förstår du väl att det inte kan sitta där det ska"! Men det gjorde det och från den dagen blev jag kallad "mirakelmamman av de båda läkarna! Vi fortsatte där hela graviditeten, jag hade fått så stort förtroende för vår läkare där, vilket man inte kan påstå att jag hade för dem i N-köping och S-köping!
Min barnmorska (B), hade jag i S-köping , hon hade vid ett tillfälle på en konferens berättat om mig för ett par läkare, de hade bara skakat på huvudet och trott att hon missförstått min situation, "det förstår du väl B att man inte kan bli gravid med en äggstock till vänster och en ärrad äggledare till höger"?? Men så var det och det bästa beviset för det är nu 22 år och själv mamma!
Nej nu orkar jag inte mer, ni får vänta ett tag till på DEL 4.
...Nu har vi kommit till slutet av april -82 (nu går det snabbt), jag och två kompisar (J & L), hamnade på en fest där jag direkt får syn på en "spoling" med långt ljust hår som sitter o halvsover i en fåtölj med en ölflaska i handen, jag visste vem han var genom mina yngre bröder samt ryktesvägen. Fråga mig inte vad som hände men jag blev störtförälskad i honom på direkten, vände mig till mina vänner och sa: "Honom ska jag ha, vi kommer att gifta oss en dag men vi får inga egna barn tyvärr", exakt så sa jag till dem! De flinade lite mot mig o sa ungefär så här: "Jaja, det ordnar sig nog ska du se"...
...Nu hoppar jag över lite detaljer, de kommer i min andra berättelse såsmåningom men i början av Juli blev vi "ihop" som det hette då! Vissa tyckte det var jättekul ( bl a med tanke på vad jag sagt på den där festen), andra tyckte väl mindre om det...En viss förståelse kan jag ha för de som tvivlade, jag var ju trots allt ca 7 ½ år äldre än honom och hade två ungar med mig i bagaget dessutom! (Till saken hör att även A hade ett barn, en flicka som var född i juni -82 men som han inte hade nån särskild kontakt med pga olika omständligheter, han var endast ihop med flickans mamma under en kort tid).
Vårt liv tillsammans under de följande åren kan man nog beskriva som en "bergodalbana", men vi höll envist fast vid varandra! Mina grabbar tog han till sitt nittonåriga hjärta direkt, åh vad de lekte mycket ihop de tre, A som var så ung hade mycket "springibenen" kvar och det visade sig vara en lyckträff för grabbarna som inte hade någon kontakt med sina "spermadonatorer"! En sak som jag aldrig kommer att glömma är orden han tröstade mig med, när jag ibland grät över att vi aldrig skulle få några gemensamma barn, han sa alltid: "Men W, VI har ju två barn"!!!
1985 kände vi att det var dags att flytta från stan, börja om på nytt på "bondvischan" och göra ett sista försök att på något sätt kanske få ett barn ihop, vi började prata om insemination som troligtvis var vår enda chans. Vi flyttade och strax innan påsk 1986 beställde vi och fick tid hos en kvinnlig privatläkare i Linköping. Vi kom dit och det utfördes vissa kontroller och prov (jag kan ju avslöja att min man inte var så värst glad åt det ena provet iaf), och vi fick berätta vår "historia". Oddsen var ju inte på vår sida, det förstod vi naturligtvis men en process inleddes trots allt.
Ta tempen varje morgon vid samma tidpunkt var en del av det hela, och min stackars man fick åka till Linköping snabbt som tusan med "fickvarm"( ja ni vet vad jag menar), för att kolla hastighet och mängd på de små rackarna! Blev det så en "topp" på feberkurvan så var det bara att "köra på", lust eller inte spelade ingen som helst roll, det var "toppen" på kurvan som bestämde sånt! Vi trodde ju naturligtvis att vi skulle få hålla på så år ut och år in!
Men så blev inte fallet! Jag har än idag ingen som helst förklaring till att det blev som det blev, läkarna var lika förvånade de men fakta är fakta och på något sätt så blev jag gravid den våren, vi hade inte skyddat oss en enda gång sedan vi träffade varandra ca fyra år tidigare! (Efteråt har jag alltid trott att min farmor hade ett finger med i spelet, hon satt nog där på sitt moln i himlen o sa: "Jag ska hjälpa dig att bli med barn, en flicka den här gången, det var väl fasen om det inte skulle bli det, du glömmer väl inte att du lovat din gamla farmor att hon ska få heta MALIN?) Ja jag tror faktiskt att det var så det gick till, någon annan förklaring har jag inte som sagt...
Nu gick jag händelserna lite i förväg men sånt händer ibland...
Nåväl, vid nästa "topp" skulle vi ha samlag, ringa till läkaren och åka dit "oduschade", detta för att se om vi passade ihop, eller helt enkelt om de små ärtskotten ville simma i mig! Tillfället kom och en vacker dag gjorde vi allt som vi skulle göra men tyvärr var vår läkare i fjällen på påsklov med sina barn just då så vi fick skjuta fram det till nästa "topp"! Luften gick ur mig lite där men det var ju bara att acceptera!
Jag fortsatte att ta tempen men det kom ingen ny "topp", mensen uteblev och jag tyckte jag var lite "svullen" på magen (det har synts mycket tidigt på mig att jag varit gravid alla gånger), och jag skrev i min dagbok: "Allt är försenat och magen är svullen, jag är nog skengravid haha"...
Jag har både dagboken och feberkurvsdiagrammet kvar, lite kul faktiskt, Malin har sett dem och de blir hennes en dag...
Jag lämnade in grav.test hos barnmorskan i S-köping, dagen efter ringer de därifrån och säger att det visade positivt! "NEJ", skrek jag rätt in i luren, jag kan inte bli gravid! Rösten i luren sade då:"Är inte det här ditt personnummer "? "JO", svarade jag chockad, "JA MEN DÅ ÄR DU GRAVID"!!! Jag ringde till A på jobbet och sa att vi skulle ha barn men då blev han så chockad att han trodde jag ljög för honom! Jag kan lova att det var snurrigt hos oss ett bra tag!
Efter några veckor började jag få ont i höger sida, ner mot ljumsken förstås och blev helt nojig o trodde det var ett X igen! Ringde både Norrköping och Söderköping för att få ett tidigt ultraljud men de viftade bara bort min oro trots att jag förklarade vad som hänt mig tidigare. Då ringde jag den kvinnliga läkaren i Linköping och sa att jag visat positivt på urinprov men att jag hade ont och var rädd att det skulle sitta fel även den här gången. Hon sa att vi kunde få komma på ultraljud i v. 8, de kunde inte se något innan den veckan, i varje fall inte 1986!
Jag blev glad naturligtvis att min oro blev tagen på allvar, samtidigt var jag skräckslagen över att få se var "det" satt!
Sagt o gjort, i vecka åtta åkte vi till Linköping för ultraljud och jag kan inte beskriva hur det kändes när jag på skärmen såg en liten "fläck" och den lilla "fläcken" satt där den skulle, dvs i livmodern! Då som först berättade vår läkare vad hennes manlige kollega sagt när hon berättat om mig och min situation, "Det förstår du väl att det inte kan sitta där det ska"! Men det gjorde det och från den dagen blev jag kallad "mirakelmamman av de båda läkarna! Vi fortsatte där hela graviditeten, jag hade fått så stort förtroende för vår läkare där, vilket man inte kan påstå att jag hade för dem i N-köping och S-köping!
Min barnmorska (B), hade jag i S-köping , hon hade vid ett tillfälle på en konferens berättat om mig för ett par läkare, de hade bara skakat på huvudet och trott att hon missförstått min situation, "det förstår du väl B att man inte kan bli gravid med en äggstock till vänster och en ärrad äggledare till höger"?? Men så var det och det bästa beviset för det är nu 22 år och själv mamma!
Nej nu orkar jag inte mer, ni får vänta ett tag till på DEL 4.
DÖMD INFERTIL MEN GRAVID ÄNDÅ!!! PART TWO...
DEL 2:
...Ja så var jag då ensamstående tvåbarnsmor, ett ganska tufft liv men det löpte på. Jag levde mitt liv med mina pojkar, vi hade inget överflöd men vi klarade oss. Det gick några år och i början av 1982 trodde jag att jag återigen mött mitt livs kärlek men det visade sig rätt snart att så var det naturligtvis inte!
Vi gjorde slut och i mars, hade jag inte haft mens på ett tag och jag fick fruktansvärt ont i vänster ljumske, fick åka akut till KK där de tog blodprov som visade att jag mot alla odds återigen var gravid (vecka 7), och den kvinnliga läkaren (Dr. S eller C?), sa "det är normalt att ha ont i magen när man är gravid" varpå hon skickade hem mig trots att jag påpekade att jag varit gravid två gånger innan och aldrig haft såna magsmärtor men hon ignorerade totalt mina farhågor!
Tre dagar senare fick min pappa skjutsa upp mig akut igen, denna gång kunde jag inte gå själv så ont gjorde det, jag blev inskriven direkt av en ung läkare (C-M.E), han misstänkte direkt att det antagligen rörde sig om ett X (utomkvedshavandeskap)! Det visade sig att så var fallet, det befruktade ägget satt fast i min vänstra äggledare och dagen efter blev jag opererad, dock inte av honom utan av Dr N som också var en underbar läkare!
På den tiden (-82), iallafall på Norrköpings lasarett, tog de bort HELA äggledaren när något dylikt inträffade, så nu var jag bara en HALV KVINNA kändes det som och med bara en av varje kvar ( VÄNSTER äggstock och HÖGER äggledare som dessutom var ärrad efter ingreppet 1978), var ju verkligen allt hopp om någon framtida graviditet uteslutet men jag var glad över att ändå ha mina två fina killar!
Jag skulle bara veta vad framtiden hade för överraskningar för mig!!!
FORTS. FÖLJER I DEL 3...
DÖMD INFERTIL MEN GRAVID ÄNDÅ!!! PART ONE...
OTROLIGT MEN SANT OCH DET HANDLAR FAKTISKT OM MIG!!!
KANSKE KAN MIN "STORY" INGE HOPP HOS EN DEL KVINNOR SOM OCKSÅ BLIVIT DÖMDA INFERTILA PGA SAMMA/LIKNANDE PROBLEM SOM MINA!!!
HÄNG MED, NU BÖRJAR "STORYN"...
DEL1:
...Allt började sommaren 1978 då jag började få otroligt ont i höger ljumske vilket gjorde att jag i första hand misstänkte att det lilla"bihanget" blindtarmen börjat bråka med mig men sedan även mensen börjat krångla anade jag att det kunde vara något annat.
I augusti blev jag inlagd på KK för undersökning, de tog prover och klämde på magen osv men hittade ingenting så de ville skicka hem mig men eftersom jag var (och fortfarande är), en väldigt envis person så vägrade jag åka hem innan de gjort en sk titthålsoperation!
Det blev som jag ville och dagen efter rullades jag upp på operation för det enkla ingreppet som skulle ta ca en halvtimme men när jag vaknade igen så hade ingreppet tagit ca TRE OCH EN HALV TIMME!!!
Det visade sig att jag haft en "chokladcysta" som "ätit" upp hela högra äggstocken så den tog de bort, samtidigt rensade de båda mina äggledare från sammanväxningar!
När jag var "klar i knoppen" igen förklarade läkaren som opererat mig (Dr. M, han var överläkare då, en kortvuxen man med varsamma mjuka händer minns jag), dels vad de gjort samt att jag nog inte skulle räkna med att bli gravid igen (jag fick mitt första barn -73), jag hade ju endast vänster äggstock kvar samt äggledare som var ärriga efter sammanväxterna, och om man trots allt lyckades bli gravid så brukade det befruktade ägget oftast fastna i ärrbildningarna, ett sk utomkvedshavandeskap.
Det var ju inget roligt besked att få som 23-åring och visst kändes det hårt men som väl var så hade jag ju ett barn iaf, min älskade son som föddes när jag var exakt 18 år & 18 dagar ung!
Jag levde sedan några år i ett väldigt "turbulent" äktenskap, där misshandel och otrohet hörde till det vardagliga, kan väl lugnt säga utan att ljuga, att jag hade minst en blåtira i veckan under ca 2½ års tid men "ung & kär" som jag var så trodde jag att det skulle bli bra, inte idag men imorgon kanske? Jaja, det är en annan historia som jag kanske också skriver ner såsmåningom...
Iallafall...Detta äktenskap ändades äntligen julafton -78, anledningen till att jag till slut "tog mig ur eländet" går jag inte in på här, det skulle ta för lång tid att skriva ner allt men för att göra en lång historia kort så fick jag i februari -79 veta att jag trots allt var gravid igen!
Mitt beslut blev att jag skulle behålla barnet vilket inte sågs med så blida ögon av flertalet i min omgivning men det brydde jag mig inte om, jag har sedan mycket ung ålder varit emot abort, ansåg länge att det var mord (jag anser fortfarande att det handlar om ett liv från första stunden men anser numera att abort tyvärr är ett ont måste ibland. Dock har jag väldigt svårt att acceptera när den används som "preventilmedel"!
Sedan det konstaterats att det inte rörde sig om ett "utomkvedshavandeskap" så fick jag gå på specialistmödravård hos den underbara läkaren (Dr. M), som opererat mig, han tyckte det var mycket konstigt att jag blivit gravid men lyckönskade mig naturligtvis! Allt löpte normalt och den 29 september -79 födde jag återigen en välskapt son!
"STORYN" kunde slutat här, men icke sa nicke, spännande, otrolig läsning följer snart i DEL 2...
KANSKE KAN MIN "STORY" INGE HOPP HOS EN DEL KVINNOR SOM OCKSÅ BLIVIT DÖMDA INFERTILA PGA SAMMA/LIKNANDE PROBLEM SOM MINA!!!
HÄNG MED, NU BÖRJAR "STORYN"...
DEL1:
...Allt började sommaren 1978 då jag började få otroligt ont i höger ljumske vilket gjorde att jag i första hand misstänkte att det lilla"bihanget" blindtarmen börjat bråka med mig men sedan även mensen börjat krångla anade jag att det kunde vara något annat.
I augusti blev jag inlagd på KK för undersökning, de tog prover och klämde på magen osv men hittade ingenting så de ville skicka hem mig men eftersom jag var (och fortfarande är), en väldigt envis person så vägrade jag åka hem innan de gjort en sk titthålsoperation!
Det blev som jag ville och dagen efter rullades jag upp på operation för det enkla ingreppet som skulle ta ca en halvtimme men när jag vaknade igen så hade ingreppet tagit ca TRE OCH EN HALV TIMME!!!
Det visade sig att jag haft en "chokladcysta" som "ätit" upp hela högra äggstocken så den tog de bort, samtidigt rensade de båda mina äggledare från sammanväxningar!
När jag var "klar i knoppen" igen förklarade läkaren som opererat mig (Dr. M, han var överläkare då, en kortvuxen man med varsamma mjuka händer minns jag), dels vad de gjort samt att jag nog inte skulle räkna med att bli gravid igen (jag fick mitt första barn -73), jag hade ju endast vänster äggstock kvar samt äggledare som var ärriga efter sammanväxterna, och om man trots allt lyckades bli gravid så brukade det befruktade ägget oftast fastna i ärrbildningarna, ett sk utomkvedshavandeskap.
Det var ju inget roligt besked att få som 23-åring och visst kändes det hårt men som väl var så hade jag ju ett barn iaf, min älskade son som föddes när jag var exakt 18 år & 18 dagar ung!
Jag levde sedan några år i ett väldigt "turbulent" äktenskap, där misshandel och otrohet hörde till det vardagliga, kan väl lugnt säga utan att ljuga, att jag hade minst en blåtira i veckan under ca 2½ års tid men "ung & kär" som jag var så trodde jag att det skulle bli bra, inte idag men imorgon kanske? Jaja, det är en annan historia som jag kanske också skriver ner såsmåningom...
Iallafall...Detta äktenskap ändades äntligen julafton -78, anledningen till att jag till slut "tog mig ur eländet" går jag inte in på här, det skulle ta för lång tid att skriva ner allt men för att göra en lång historia kort så fick jag i februari -79 veta att jag trots allt var gravid igen!
Mitt beslut blev att jag skulle behålla barnet vilket inte sågs med så blida ögon av flertalet i min omgivning men det brydde jag mig inte om, jag har sedan mycket ung ålder varit emot abort, ansåg länge att det var mord (jag anser fortfarande att det handlar om ett liv från första stunden men anser numera att abort tyvärr är ett ont måste ibland. Dock har jag väldigt svårt att acceptera när den används som "preventilmedel"!
Sedan det konstaterats att det inte rörde sig om ett "utomkvedshavandeskap" så fick jag gå på specialistmödravård hos den underbara läkaren (Dr. M), som opererat mig, han tyckte det var mycket konstigt att jag blivit gravid men lyckönskade mig naturligtvis! Allt löpte normalt och den 29 september -79 födde jag återigen en välskapt son!
"STORYN" kunde slutat här, men icke sa nicke, spännande, otrolig läsning följer snart i DEL 2...
HISTORIEN OM EN DAMMSUGARE...
...ELLER EGENTLIGEN HISTORIEN OM DEN DAGEN JAG ÄNTLIGEN INSÅG ATT DET VAR BÄTTRE ATT KÖPA EN "REJÄL"!!!
Jag har i många år envisats med att köpa "två-trehundrakronorsdammsugare", ibland har det blivit flera stycken per år!!! Min man har idiotförklarat mig i stort sett varje gång, med viss rätt måste jag erkänna så här i efterhand. I oktober gjorde jag slag i saken, himlade lite med ögonen mot min man och sa: "Ska vi inte ta en liten tur till MediaMarkt"?
Sagt o gjort, vi åkte dit och köpte denna pärla! Ganska tystgående, man hör t ex telefonen ringa vilket man aldrig gjorde med de vrålande billighetsmaskinerna, jag håller även dessa ansvariga för min nedsatta hörsel!
Nu ska jag sätta igång min "vän" igen för ett nytt försök att få upp alla barr efter granarna!!! Det tar några veckor innan man fångat in alla!!!
So long till nästa "gong".....
Jag har i många år envisats med att köpa "två-trehundrakronorsdammsugare", ibland har det blivit flera stycken per år!!! Min man har idiotförklarat mig i stort sett varje gång, med viss rätt måste jag erkänna så här i efterhand. I oktober gjorde jag slag i saken, himlade lite med ögonen mot min man och sa: "Ska vi inte ta en liten tur till MediaMarkt"?
Sagt o gjort, vi åkte dit och köpte denna pärla! Ganska tystgående, man hör t ex telefonen ringa vilket man aldrig gjorde med de vrålande billighetsmaskinerna, jag håller även dessa ansvariga för min nedsatta hörsel!
Nu ska jag sätta igång min "vän" igen för ett nytt försök att få upp alla barr efter granarna!!! Det tar några veckor innan man fångat in alla!!!
So long till nästa "gong".....
HELGEN ÄR RÄDDAD!!!
Har nyss ringt min vårdcentral så de har fixat Coccillana till mig! Måste tyvärr stå ut ett dygn till innan jag kan intaga "rävgiftet" eftersom jag inte kan sitta på en buss i mitt tillstånd så får jag vänta till A kommer hem imorgon, han får hämta ut det på vägen men det är värt att vänta på...
SUCKAR TUNGT...
...LIKA ILLA IDAG, PRECIS SOM JAG BEFARADE...
Har sovit dåligt i korta perioder, just nu har jag världens skallebank o ska göra mig en "drink" av vatten & alvedon brus...Pappersnäsdukshögen bara växer & växer, ungefär i samma takt som smöret smälter i en het panna, fast tvärtom, ja ni förstår vad jag menar hoppas jag, oj vad jag yrar, vi släpper näsdukarna nu...Över till något trevligare samtalsämne...
Vi går mot ljusare tider nu, det är inte becksvart före fyra på eftermiddagen längre o det tycker jag är bra! När man som infödd stadsbo ännu en gång väljer att flytta ut på "bonnvischan" får man stå sitt kast, det vet jag. Är man dessutom, som jag är, mörkrädd, ja då kan man ju undra om hissen går ända upp när man väljer mörker & tystnad före gatlyktor & billjud!!
Over and Out som Matte Larsson säger...
JAG HAR INTE TID...
...ATT VARA SJUK EGENTLIGEN...
Har massor med städning kvar efter alla helger och massor av "flyttgrejer" att sortera o placera på rätt ställe!
Så imorgon måste jag vara frisk igen har jag bestämt! Nu misstänker jag att det inte kommer att bli som jag bestämt utan jag kommer antagligen fortsätta att hosta som en idiot samt få världens elakaste skallbank till följd av hostan!
Nu ska jag iaf svälja en alvedon brus o krypa ner under täcket, förhoppningsvis får jag kanske sova en kvart eller så! :(
Natti-Natti alla ni därute i blogossfären, vi ses igen...
12 saker du önskar att du inte visste =(
1) Efter en timmes simmande i en allmän pool har du fått i dig en halv liter urin.
2) Under en genomsnittlig dag har du indirekt kommit i kontakt med 15 penisar, till
exempel genom att ta i dörrhandtag.
3) En genomsnittlig persons årliga intag av snabbmat innehåller 12 könshår.
4) Under ett år sväljer du 14 insekter medan du sover.
5) Under ett år skakar du hand med 11 kvinnor som nyligen onanerat och glömt tvätta händerna.
6) Under ett år skakar du hand med 6 män som nyligen onanerat och glömt tvätta händerna.
7) De flesta män tvättar överhuvudtaget inte händerna efter att de varit på toaletten.
Tänk på det nästa gång du är på krogen och äter jordnötter från skålen på bardisken.
8) Under en genomsnittlig bröllopsmottagning har du en hundradels chans att bli smittad med
munherpes från en av gästerna.
9) Du andas dagligen in en liter av andra människors anala gaser.
10) Tandläkare har rekommenderat att tandborstar bör hållas på ett avstånd av minst 2 meter
ifrån toalettstolen för att undvika att luftburna partiklar härrörande från spolningen
fastnar på dem.
11) Du tillbringar sex månader av ditt liv på toaletten.
12) Att bita på naglarna är som att slicka rent toalettstolen.
OBS!! Jag ansvarar inte för sanningshalten i dessa påståenden eftersom jag hittade den på nån annan blogg en gång i tiden men stämmer det så är det rent ut sagt djävligt vidrigt!!! URK...
STACKARS, STACKARS MIG...
...Är återigen drabbad av vårt "arvegods", HfH (HOSTAN från HELL), och det är inget roligt kan jag tala om!!!
Det enda som brukar lindra något är en rejäl dos med Coccillana ( in i dimman bara), men har jag någon hemma då??? ICKE!!!
Som vanligt när jag behöver den har någon annan familjemedlem haft HfH och naturligtvis druckit upp mammas "gudabenådade droppar"!!!
Så jag får nöja mig med att riva av halsen med kolsyra då och då samt suga på nån vidrig halstablett, får även intaga en alvedon brus med jämna mellanrum eftersom man får en skallebank som inte är av denna värld, när man hostat en stund!!!
Tack farmor och pappa för detta underbara arv ni lämnade efter er, jag hade nöjt mig med någon mille faktiskt men jag älskar och saknar er ändå!!!
Nu ska jag krypa under täcket och försöka blunda en stund, förhoppningsvis kanske jag slumrar några minuter...
KRÅNGEL SOM ALLTID...
...PÅ METROBLOGGEN!!!
NU GÅR DET INTE ATT RADERA MIN BLOGG ENS EN GÅNG!!!
FÖRSTÅR INTE ATT DE HAR NÅGRA BLOGGARE KVAR ÖVERHUVUDTAGET!!!
NU ÄR DET ÄNTLIGEN GJORT!!!
METROBLOGGEN ÄR BLOTT ETT (DÅLIGT) MINNE NU.....
NÅGRA ORDSPRÅK OCH BRA CITAT BARA.....
.....Så här på morgonkvisten..... Jag har "samlat" på mig lite kloka ord jag hittat här & där genom åren..... Här är några av dem.....
"HELLRE EN KRÅKA I NÄSAN ÄN EN SKATA I SÄNGEN"
"VINI VIDI VISA" - "JAG KOM, JAG SÅG, JAG SHOPPADE"
"JAG BEHÖVER INTE INLEDAS I FRESTELSE, JAG KAN GÅ SJÄLV!! (Birgitta Andersson)
"VARFÖR ÄR DET SÅ MYCKET MÅNAD KVAR I SLUTET AV PENGARNA"??
"VILDA ROSOR OCH GODA VÄNNER KOMMER ALLTID TILLBAKA"
"SNÄLLA FLICKOR KOMMER TILL HIMMELEN, VI ANDRA KAN KOMMA HUR LÅNGT SOM HELST"
"OM DU SÖKER EFTER FEL, ANVÄND INTE KIKARE UTAN SPEGEL" (Piet Hein)
Skrivet av popbajare55 9 oktober 2008
DE "STULNA" LJUSSTAKARNAS ÅTERKOMST.....
.....Jag höll på att slå bakut förut när jag kollade i en kartong från boden och upptäckte mina "stulna" guldfärgade ljusstakar i den!!!!!
Jag hade totalt glömt bort att jag tagit hem dem från landet förra året men det är inte så konstigt egentligen, mina kartonger har farit fram & tillbaka mellan landet & stan, eftersom jag inte kan bestämma vilka grejer jag ska ha därute eller inte!!!!!
Nu kommer vi till det stora moraliska dilemmat!!!!!
Eftersom jag anklagade inbrottstjuven för att ha tagit med sig dem (vi hittade nästan allt annat i tre säckar under eken på landet, se inlägg 080728), är jag då skyldig honom en ursäkt eller?????
Skämt åsido, jag är glad att de kom fram iallafall!!!!!
Skrivet av popbajare55 8 oktober 2008 klockan 20:56
